One day in Bangkok

Vi anlände till den hyrda lägenheten och blev glatt överraskade över den höga standarden och den otroligt tillmötesgående värden Deaw.
Lägenheten vi hyrde ser ni här https://www.airbnb.se/rooms/2229665
Vi betalar 237kr/natt. detta inkluderar städning, handdukar, wifi och en takpool på 21:a våningen som visar hela Bangkoks skyline. Utöver allt detta så hade vår värd köpt oss ett fullt flak med flaskvatten för att vi skulle ha att dricka när vi bor i lägenheten. Han skaffade även en ny babyfilt då han visste att vår dotter skulle göra oss sällskap. Daew hjälpte oss även lokalisera diverse besökspunkter på kartan och beskrev bästa transportsätt m.m så vi har haft tur.

Om ni inte använt er av AirBnB tidigare rekommenderas det å det grövsta sen måste vi ju passa på att få lite promotionpengar genom att ge er en invitekod som ger er 200kr rabatt på er första bokning om ni ansluter via länken www.airbnb.se/c/sburge10?s=8.

Så för all del anslut och sponsra oss genom att ansluta till den bästa lägenhetsuthyrnings siten vi känner till.

Enda minuset med lägenheten var att man placerat toaletten för nära duschdörren något som resulterar i att man lätt slår på duschen när man stiger in och får en kalldusch med thaimått mätt (29-30 grader)
Ja och den extremt vältvättade glaslobbyn förstås.
På väg ut att inhandla lite förnödenheter går jag med bestämda steg rakt in i denna osynliga barriär och blir rejält chockad när hela lobbyn ekar av en smäll och sedan ett avklingande ”durr-ljudd” när glaset fortsätter att vibrera i vad som måste känts som en evighet.
Som man alltid gör så ser jag mig om för att se om någon såg denna pinsamhet. Självklart så såg hela lobbyn och vakterna utanför alltihop och jag belönas nu alltid med ett extra stort leende när jag kommer och går och en präktig bula på höger ögonbryn.

Då sömnen på flyget var sparsmakad å då vi behövde vända på dygnet så beslutade vi att göra en heldag så vi åkte till ”Chatuchack Weekend Market” som iofs är stängd på fredagar men då vi visste att thaiarna är företagsamma så brukar det alltid finnas en massa stånd och temporära butiker att besöka. Så visade sig även fallet vara när vi kom till Chatuchack. Där fanns ALLT…vi gick i en halvtimme och hade då bara besökt husdjursdelen av marknaden. Hundar, katter, ekorrar, stingrockor, tropiska fåglar och oceanens alla fiskar var bara några av alla husdjur vi stötte på.

Vi övergick snart till inredningsdelen som även den var enorm, en salig blandning av träsniderier, måleriatteljéer, metallkonst och uppstoppade albinokänguruer (ja hur det nu stavas).
Vi blev dock rätt överraskade över en hel del möbler som lätt hade passat in i en Norrgavelbutik och detta i något som måste kallas plåtskul med skyltfönster.

Vart än vi gick så fångade Vilja blickar, leenden, tillrop och diverse grimaser.
Vilja var naturligtvis inte sen att lapa upp all denna uppmärksamhet och snart så stal en restaurangskvinna Vilja och visade upp henne för merparten av de intilliggande butikernas personal.
Visst är första tanken som förällder att detta kanske inte är det smartaste ur en smittskyddssynpunkt men att gå emot ett lands totala kärlek för barn kändes inte heller bra.
Hon fullständigt skrek av glädje och man slogs av hur annorlunda vi har det i Sverige där man som småbarnsföräldrar förväntas att på restaurang/uteservering inte störa sina bordsgrannar m.m.
Här eggade man istället upp Vilja för att få ett gensvar och desto mer hon skrek av glädje desto mer grimaser och titt-ut lekar.

När vi sedan lämnade restaurangen så var en tidigare trött Vilja i ett dopaminrus som hette duga, att hon knappt sovit var som bortfluget…hon var nu piggare än aldrig förr och drog far sin i håret då hon satt i sin bärstol.
Men snart var ruset över och hon sjönk in i en djup dvala varpå en klok mor förslog att vi skulle utnyttja respiten till att få en varsin helkroppsmassage.
Vilja sov de första 30 minuterna innan hon vaknade och lyftes upp på madrassen bredvid sin mor där hon glatt satt och pillade med sin skallra i 30 minuter. Helt tyst satt hon där medans massöserna log och pockade på hennes uppmärksamhet.
Pappa däremot snarkade gott i sitt hörn medans en förvånansvärt stark liten kvinna knådade för glatta livet.

1 minut innan massagetiden tog slut så började Vilja gny lite lätt, hon hade ju trots allt inte ätit på ett flertal timmar. Vi packade ihop oss och beslöt oss för att amma någonstans där vi kunde få lite lugn och kanske någonstans att sitta, Vi hittade snart en japansk restaurang som serverade hot-pots så vi beställde och beslutade oss för att dela den (ett vist beslut då den var massiv). Hot-pot är en fundue-liknande rätt där man kokar färska grönsaker och proteiner i en buljong, skillnaden är att man slänger ner allt samtidigt men det tillagas på bordet där man sitter.

Pappa som har en notoriskt känslig mage fick snart besöka toaletten (En till bajsberättelse tänker ni, isf har ni rätt).
Han halvspringer till närmaste toalett i gallerian och tar sig in i ett bås. Ståtoalett!!… det löser jag tänker han men vet att magen inte är att lita på så han hukar rejält för att inte byta färg på skorna.
Han löser moment nr 1 och ser sig omkring för att hitta toalettpappret men hittar det inte. Han drar upp byxorna lite lagom för att undvika kontakt mellan tyg och ända. I någon form av bredbent cowboygång med gällivarehäng letar han nu igenom alla bås och inser snart att man inte har något toalettpapper på toaletterna. Han vaggar ut ur herrarnas och ser såna där tyska ”kondomautomater” som man hittar på bensinstationerna längsmed autobahn. Tyvärr gav han sin sista växel till massöserna så han blir nu tvungen att vagga till närmaste butik och försöka växla till sig några mynt.
Han vaggar sedan tillbaka till de ”tyska kondomautomaterna” och stoppar in mynten för att få ut en miniatyrversion av snytpapper, ni vet såna där som innehåller 10 servetter. Problemet är bara att pappret löser upp sig i ej fasta substanser och att pappret är ungefär halva storleken av vanligt snytpapper men efter lite ekonomiskt torkande så är det iaf rent nog att bege sig ut bland folk igen.

Tur nog var måltiden fantastiskt god och Vilja hade även denna gång ett gäng groupies som höll henne sällskap i pappas frånfälle.

Nu sover mor och dotter och vi hoppas på att vi lyckats med bedriften att få in Vilja i nya rutiner på rekordtid men en och annan hålld tumme och bön skulle inte sitta fel.

Imorgon tänkte vi besöka takpoolen innan vi igen besöker Chatuchack Weekend Market, denna gång när den är öppen på riktigt, och på kvällen besöker skräddare för att sy upp några klänningar och kanske någon kavaj och några skjortor till pappa men det får vi förtälja mer om imorgon

Åsså var vi iväg!

Vi sitter nu på planet och andas ut.
Viljas tryckutjämningar har funkat fint, lite tutte vid start sen somnade den lille marodören och sov i närmre en timme. Hon har nu vaknat och är sig själv, ett litet energiknippe som greppar och river efter allt som finns inom lagom nära avstånd. Inte ens sätesgrannens hörlurar har suttit säkert när denna virvelvind av händer och fötter flugit fram. Det är förvånansvärt hur rörlig man kan vara trots att man varken kryper eller går.

Sovandes genom starten

Sovandes genom starten

Konstigt vad tiden går fort
bara i förrgår bjöds vi på en diger frukostbuffet innan vi blev skjutsade in till tågstationen av Viljas farmor.
Att sitta still med Vilja på ett tåg eller annan offentlig förrättning är minst sagt en intressant uppgift. Som beskrivet ovan är hon rivig som få.
Ja så illa så att Charlotte Kalla förlorade ett öra innan resan var över (inte den riktiga men en papperskopia på baksidan av magasinet Kupé) detta trots ihärdiga räddningsaktioner från vår sida.

Väl i Stockholm så tog vi pendeln till Jakobsberg och Simons äldre syster med familj.
Vi blev på kort notis trebarnsföräldrar i några timmar. Men då kusinerna är väluppfostrade var det ingen ”biggie” för så renommerade föräldrar som oss ;P. Sara och hennes man Erik skulle snabbt till banken och skriva på kontrakt för försäljning av lägenheten.

Sedan bjöds vi ännu en gång på god mat, en pastarätt med fläskfärs-gryta/sås med cocktailtomater detta smakade gudomligt (Recept tack).
Sedan bjöd Erik på ostbricka där vi blev skolade i ostarnas förunderliga värld.

Gruyère, Brie du …, nån holländsk bondost, en get blå, och en klassisk grönmögelost.
Som ni förstår är ost inte vår starkaste kunskap men Erik har lovat att skicka över namnen på ostarna. (Varpå dessa kommer att vidarebefodras så att även ni skall ha möjlighet att åtnjuta dessa godbitar)

Men en liten gradering skall ni få namnavsaknad till trots.

Gruyèren (Grottlagrad):
Simon
3,5 av 5 getingar
Lite väl salt men den gifte sig ändå med lite sötare marmelader

Katrina
4 av 5 Getingar
Mycket sälta, det uppskattas

Brie du …
Mycket krämig men vi kom fram till att brie inte är en ost som gör sig själv.

Simon
3 av 5 Getingar
Hade önskat mer smak, gillar konsistensen men det är inte tillräckligt för att bära upp smakbortfallet

Katrina
3,5 av 5 Getingar

Den holländska bondosten föll dock alla vid bordet i smaken.
Tydligen en av grossistens storsäljare, en ost för kännare såväl som novis.

Det samma gällde ”Get Blå” eller vad den nu hette, som var en mild blåmögelost gjord på getmjölk

Bägge ostarna belönades med 5 av 5 Getingar och kanske en stjärna i hörnet någonstans.

Sedan hade vi grönmögelosten som gick ner som dom vanligtvis gör varken mer eller mindre men sedan kallade Erik den för en billig dussinost och då fick vi ju ta honom på orden.

Som ni säkert förstår så är ostarnas namn helt tagna ur luften säkert även deras ursprung.

Efter att ha fyllt magarna med både ost och pasta i mängder.
Var sängen snart ett faktum och vi fick äntligen lite skönhetssömn… Iaf fram till 05:00 då Vilja beslutade att det fick vara nog för då skulle hon leka med Duplo.

Torsdagsmorgonen bjöd även denna på en fantastisk frukost, Vi kan lätt börja vänja oss vid all denna goda mat och uppassning.
Norrländska trerätters, kyckling med currysås ja listan är lång nästan en veckas lagad mat, ja man blir lätt bortskämd.

Taxi till flyget och lite fiffel i baggageinlämingen så lyckades vi få med oss den tredje väskan utan att behöva betala. När checkin-expiditen kommenterade den stora väskan vi hade Vilja i så sa vi bara att den lätt fälldes ihop till liten storlek. Den är förvisso hopfällbar men långt ifrån de mått som krävs för att få kallas handbagage.

Glada baggagefifflare

Glada baggagefifflare

 

På flyget igen (Det här med kronologisk ordning är svårt).

Vi har precis mitt i detta blogginlägg blivit tvungna att byta en bajsblöja, vanligtvis är detta en lätt uppgift. Av med blöja, ner i handfatet och spola av, torka och sedan på med en ny och fräsch.
Inne på en flygplanstoalett är utrymme en lyx man inte unnas, handfaten är små vattenflödet obefintligt och skötbordet designat av någon överbetald compact-living ingenjör utan egna barn.

Jag insåg ganska fort att detta inte skulle bli ett vanligt blöjbyte.
Jag öppnar blöjan och ser att den är full av flytande exkrement, ni som bytt på en ammande bäbis vet att bajset är lite oljigt och ibland svårt att få bort. Än mer så när det är purfärskt.
Jag stänger blöjan och funderar en stund.

Det finns inte en möjlighet att detta funkar på konventionell väg det blir till att ta av lillan ALLT. Väl avklädd helt gul fram som bak lyfter jag över henne till handfatet och smetar ut bajset än mer. Vattenflödet hjälper knappt, jag övergår till pappersservetter, även detta är relativt fruktlöst då pappret är supertunt och liksom löses upp i händerna.

Ett hundratal servetter senare och ett dricksglas vatten (uppskattningsvis) är det dags att klä på Vilja igen.
Fylld av känslor lämnar jag dasset nöjd med min insats. Jag tror bestämt att jag vet hur Carlotte Kalla och Johan Ohlson känt sig efter sina individuella OS-guld.

En respit

Efter en längre tids möda och slit börjar vi nu se ljuset i änden av tunneln.
I Fredags fick vi äntligen överlämnat nycklarna till lägenheten och vi kunde nu börja fokusera på vår resa istället för allt som behövdes göras runt i kring.

Mycket har det vart på sistone.

  • Visum till Thailand
  • Internationellt körkort
  • Nedpackning av alla tillhörigheter i boxar och magasinering
  • Flytt-städning
  • Överlämningar på jobb

Mitt i allt vårt slit så har folk velat träffats och Simon har försökt att arbeta extra för att få in lite extra pengar till resekassan.
Som ni förstår så har det varit fullt upp.

Att leva i en flyttstädad lägenhet med en rivig unge är något av en mardröm.
Med majskroksfingrar har hon markerat sitt rivir (för er som inte vet är majskroksklad extremt svårt att få bort), samtidigt som hon kört in i våra hälsenor för man villl ju vara med.
Det här med gå-stol är ett häftigt fenomen man förbannar sig själv för att ungen är så mobil samtidigt som man älskar att inte behöva bära runt på henne hela tiden.
Ja ”intet gott som inte för något ont med sig” som man brukar säga.

För att varva ner innan trippen och för att få till ett riktigt avsked, reste vi upp till Viljas mormor och morfar för att bli lite ompysslade.
God mat och total avsaknad av måsten har gjort oss gott och vi börjar komma in i semester-mode.

Vi har i lugn och ro kunnat test-packa och ytterligare minimera vår arsenal av kläder, mediciner och andra bra-att-ha medicamenter och nu fått ner vår packning till 2 fulla ryggsäckar.
Med en 80 resp 60 liters ryggsäck tror jag vi kommer klara oss.

Självklart kommer vi att få inhandla vissa saker under resans gång men bättre det än att vi har med oss för mycket.
Största boven när det kommer till packning är blöjmonstret som står för merparten av all packning detta trots sin ringa storlek.