3/1 – 2015
Att resa med barn är som ni säkert vet väldigt annorlunda, alla dom där valen man gör dagligen blir större, viktigare och ibland helt överflödiga.
Den typiska dagen för oss ser ut som sådan att vi har ett gäng grejer vi ”måste” göra och några grejer vi skullle vilja göra.
Detta omvandlas snart till Vilja-tid, inte som i tid med vilja utan tid styrd utav Vilja.
Man inser snart att begränsa sig och att låta Vilja styra tempot.
Man inser snabbt vilka val man gör dagligen när man är ute och reser och tex. sätter sig i en taxi som saknar sätesbälten, (mer regel än undantag i Thailand) ska man då hoppa ur och försöka med nästa eller helt enkelt bara ta d? Att det som varit en självklarhet i Sverige helt plötsligt blir ett aktivt val, att ha med sig en bilbarnstol hjälper ju liksom inte om det inte finns ngt att fästa den med. Taxi eller inte Taxi är bara ett av sakerna som för oss förstagångsföräldrar känns ovana? Vi valde att promenera och ta sky-train… detta för att försöka hitta en fungerande medelväg.
Man reflekterar även på ett annorlunda sätt än man tidigare gjort. Som relativt resvana personer har vi tidigare rest till platser och gjort saker som nu känns helt främmande att göra. Men man gör även en hel del val bara för att underlätta eller avlasta..val av destination, av boende, ja allt sådant väljs utifrån att man är en familj tillskillnad från tidigare då man var två individer.
Bara hittils i Bangkok är listan lång och inkluderar sådant som att vara i större folksamlingar, vara ute och promenera i solen, äta på de där riktigt små gatuvagnarna (iaf. dagen innan det är dags att flyga), vandra runt planlöst i stan bara för att se vad man stöter på, hyra en moped eller åka mc-taxi eller tuktuk.Tunnelbana istället för Taxi/tuktuk. Man kan tycka att man får ta seden dit man kommer och det stämmer förvisso men det betyder ju inte att man dricker kranvatten när man åker till Indien. Det handlar helt enkelt om kalkylerat risktagande och val som man senare ska kunna stå för om något skulle hända.
Så underligt ändå, att ansvarskänslan och rädslan för att det skulle kunna hända något med ens lilla familj är så stark och kommer så snabbt. Men så är det väl en del av mänsklighetens överlednadsmekanismer.
Köpevatten istället för kranvatten helt enkelt ;-D
Som du kunde läsa i förra inlägget blir planerna lite fördröjda ibland, så en dag sent åkte vi därför till Chatumchack weekend market. Inte så mycket för att vi behövde något utan mer för att det är roligt att uppleva lite vardaglig kultur.
Vi vandrade runt i denna djungel av skjul, där gränd avlöste gränd och man hade nog lätt kunnat irra bort sig, om man inte hade haft en Simon dvs. Simon har faktiskt ett osedvanligt bra lokalsinne, vilket i Bangkok är både praktiskt och tryggt. Till skillnad från andra marknader i Bangkok så är chatumchack riktad till både turister och lokalbefolkning, vilket gör den till ett definitivt besöksmål om ni befinner er i Bangkok en helg.
Vi var inte där för att handla men som alla föräldrar så är plånboken alltid öppen när det kommer till ens barn.
”-visst är dom söta och vi behöver ju lite plagg för varmare väder”
Sedan var vi bägge överens om att klänningarna skulle inhandlas.
3 för 300 bath prutade vi det till och var nöjda och troligen skinnade som värsta ”faranger” (thaiarnas motsvarighet till mexikanernas ”gringo”).
Nöjda efter alla intryck begav vi oss för att uträtta något av vikt. Vi hade trots allt metodiskt packande glömt handdukarna hemma i Sverige.
Simon visste sedan tidigare att Siam Paragon hade en sportbutik men sedan var hans kunskaper om stället nollade.
Siam Paragon är inte likt något annat ställe vi skådat tidigare. Det är en galleria som skulle kunna jämnföras med NK i sitt upplägg med små butiker och lite exklusivare märken men sen tar likheterna slut. Gallerian är enorm och kanske mer marknadsförd åt en klientel som är den högsta en procenten av Thailands befolkning eller Sveriges för den delen.
Med Lamborghinis senaste värsting stående i något hörn precis som vilken skyltdocka som helst.
Så fick man i regel gå en bra bit innan man kom till en butik där prislapparna ens var värda en titt.
Mitt i all detta letande blev det dags att byta på Vilja men vår förhoppning om sidentoapapper gick inte i uppfyllelse. Även om papperskvaliteten var bättre än det thailändska snittet så var det långt ifrån gjort av några sidenlarver. Men det vägdes upp av riktigt skötbord och en toalett som rymde hela den lilla familjen.
På andra våningen hittade vi dock till slut vad vi letade efter. Som en liten koloni mitt i detta imperium av high-end butiker fanns en sportavdelning med massor av små butiker.
Vi hittade äntligen våra mikrofiber handdukar.
På kvällen blev det klart att Simon hade feber 38,5 grader men vid gott mod. Även Vilja hade utvecklat en rinnsnuva och var lite rosslig i bröstet.
2/3 -2015
Vi plockade rent i lägenheten och begav oss till lobbyn på vår byggnad för att få tag i en taxi.
Att ta sky-train med all vår packning var inget vi vile utsätta oss själva för.
Vakten för compounden ledde in taxi efter taxi som alla tog en titt på oss och vår packning och sedan med ett leende skakade på huvudet. Till slut när vi börjat ge upp om hopp att hitta en taxi dök det upp en som tog sig an utmaningen. Efter en hel del pusslande fick in all vår packning och oss i Taxin. Hur taxichauffören gick till väga är ett mirakel men vi tror han kan vara uppfinnaren/skaparen av Tetris.
Han skjutsade oss sedan till vårt lyxhotell Chatrium Riverside där vi hade rum på 31:a våningen.
Portern som var en liten thailändsk kille fick slita hårt då iaf en av väskorna var halva hans storlek och troligen även halva hans vikt.
Vi beslutade oss för att använda laundryservice då vi som virriga föräldrar helt missat det här med tvätt trots att det hade varit på agendan i några dagar.
Vi valde att lyxa till det lite och beställa tvättservice via hotellet. Dyrt blir det men hur dyrt kan det vara i ett land som Thailand?
Under tiden tvätten skullle bli klar gick vi och i omgångar fick oss varsin massage av en senig men ack så stark äldre kvinna.
När vi kom hem blev vi överaskade av en tvätt som var struken och pressad tom kalsonger och strumpor hade man brytt sig om att göra fina.
Men när vi såg räkningen insåg vi snabbt vårt misstag.
750SEK dvs 100bath plagget, långt mer än vad vi betalt för flertalet av plaggen och i sanningens namn så har varken våra trosor, kalsonger och t-shirtar hört talas om ett strykjärn tidigare. Jaja även våra ting kanske behöver lite pampering ibland.
