Bye bye Kiwiland, Bula Fiji

Efter att återigen blivit bortskämd av Clare med familj åkte vi tidigt nästa morgon till flyget & redan innan lunch var vi i Fiji. En liten flygplats välkomnade oss med sjungande herrar i ”kjol” och färgglada skjortor. Vi tog taxi till där vi skulle tillbringa de första 3 nätterna och gladde oss åt att de lata dagarna här i Fiji precis skulle börja. Vi hade sedan tidigare bokat alla våra hotellvistelser så om 3 dagar skulle vi ut till Waya island ca 1 timmes båtfärd från fastlandet.
När vi anlände till hotellet hade Simon en sprängande huvudvärk och den blev inte bättre då vi vid incheckning blev upplysta om att det kostade 25FFiji $ (125 SEK) per natt att ha en infant i rummet. Detta utan att vi ens blivit erbjudna en barnsäng. Nu kunde det bara bli bättre tänkte vi. Katrina gick till baren för att inhandla lite vätska, närmare bestämt 4 st 33 cl coca cola samt 3 st stora vattenflaskor, här skulle det vätskas upp. När hon sträcker fram min 20 $ står killen bakom baren kvar, då hon frågade tittar på honom upprepar han ”– 48 $ Miss”. Han ville alltså ha ca 240 SEK för 4 st cola och 3 vatten, dvs. mer än dubbelt så mycket som om vi skulle köpt det på en bensinmack i Sverige. Lite chockad frågar jag vad jag kan få för 20 $, han får tänka en lång stund sedan ger han mig 1 vattenflaska och 2 cola. Efter denna händelse visste vi bättre, här skulle det minsann inte ätas eller drickas något såvida vi absolut inte behövde…operation Robin Hood hade påbörjats. Då det var dags för frukost åts det så skinnet runt magen spände som en putande bongotrumma. Vi såg till att bunkra upp med Wetabix & frukt till Vilja. På kvällarna åt vi någon annanstans än på vårt resort, ja här skulle det markeras. Då det efter tre nätter var dags för avfärd var vi väl förberedda & hade packat det mesta dagen innan, det enda som kvarstod var den obligatoriska ”sista titten”, så som vanligt tittade vi under sängarna, lyfte på handdukar, täcken och kuddar. Vi var i stort sätt klara när Katrina bara ska lyfta bort den sista kudden ochi ögoknvrån ser hon en ganska stor skugga lossna från kudden. Skuggan var enl. Katrina den största spindeln i världshistorien, men enligt Simon är den ”endast” den största han sett IRL, utanför ett terrarium. Den var enligt Simon inte så hårig & såg mer ut som en anorektisk fågelspindel. Katrina hann inte riktigt studera den då hon & Vilja 2 sekunder senare var ute ur bungalowen, frenetiskt flämtande och steppande…medan orden ”den va ju enorm, jag dör!!” Lite senare samma morgon kom det nya hotellets bil och hämtade upp familjen för att vid lunchtid redan vara framme på en liten ön, ca 1,5 timmes båtresa från huvudön.

Synen som mötte oss var precis som de där bilderna som kommer fram när man googlar på Fiji. Vattnet var turkost och helt klart, sanden vit och palmträden svajade lite sådär lagom. Simon kunde inte stå emot impulsen att dyka i, så frågade tittade han på Katrina – får jag hoppa i och simma in, är du ok med att ta Vilja? Självklart fick han hoppa i…och nästan lika kvickt som Katrina hade varit ute ur bungalowen tidigare på morgonen, fick Simon av sig kläderna och hoppade i.

På stranden väntade personalen, som välkomnade oss med sång, dans och bländande leenden…en dramatisk skillnad från föregående hotell. Det tog inte lång tid innan incheckningen va klar och vi visades till vår bungalow självklart med en välkomstdrink i hand. Vilja hamnade i famnen på en av personalen som hette Matelita. Och då vi hade visats runt frågade Matelita om hon fick ta med Vilja och låta henne hälsa på de andra i personalen. När det blåstes i snäckan för lunch var Vilja ännu inte åter så vi beslöt oss för att passa på att njuta av en lunch utan fingrar som greppade efter allt inom räckhåll.
Halvägs igenom lunchen kom Vilja tillbaka med ett leende, till vår stora förvåning var Vilja nu iförd nya kläder. Det visade sig att Vilja beslutat sig för att testa de nyinköpta fijiblöjorna som tyvärr höll något lägre kvalitet än vad vi var vana vid.

Som enda barn på resorten var Vilja snart kändis och vi såg henne allt mindre och mindre, kvinnor som män stal iväg henne för att gulla lite.
Pussar, kramar och tjuvnyp var nu en vardag för vår lilla prinsessa, så till den milda grad att vi fruktar den dag då vi lämnar Fiji och måste kompensera för all denna uppmärksamhet. Vi stortrivs verkligen här, där personalen på resorten alla kommer från byn som ligger 15 min bort. Vi spenderar dagarna med att göra så lite som möjligt och vi har ännu inte gjort varken någon utflykt eller snorkeltur. Självklart har vi snorklat på revet som ligger precis vid stranden och om vi ska vara ärliga räcker det helt och full. Simon är väl inte super impad, men Katrina tycker korallerna är bland de färgstarkaste hon sett. Simon hävdar bestämt att Galapagos är tveklöst bäst.

 

2 thoughts on “Bye bye Kiwiland, Bula Fiji

  1. Åh så roligt det var att skypa mer er i dag, saknar och längtar efter er alla. Lillflickan är så lik far sin så det fattas bara ett skägg för att bli en kopia:-) kram Åse och Tom

    • Det gör vi gärna om när ni har tid, lust och saknar oss tillräckligt =P.
      Ja det är väl ändå tur att hon inte fått skägget med. Tänk er en långhårig skäggig mini-Simon det blir aldrig vackert

      Kram från den lilla familjen

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *