En Flygresa svår att glömma

Så var det dags att flyga till Kiwiland.
Vi knölade ner våra nytvättade, strukna och inplastade kläder…inte utan blandade känslor.

Efter ca en timmes taxiresa var vi framme på Bangkoks flygplats.
Som vanligt fick Vilja en publik när jag bytte hennes blöja. Utan överdrift är Thailand det barnvänligaste landet jag varit i hittills.

När vi väl checkat in allt bagage var det dags för säkerhetskontroll & köerna av resenärer fyllde hela rummet. Men i Thailand är det återigen fantastiskt att resa med barn, så fort vakterna får syn på oss, vinkar de oss till sidan och visar oss in till VIP-rummet för säkerhetskontroller. I VIP-kontrollen är det svalt och serviceluckorna är fler än det finns resande som köar.
Väl igenom både bagagekontroll samt passkontroll, köper vi på oss lite godis och en hel del vätska inför flygresan, här ska det minsann drickas för att inte bli uttorkade…det var iaf. vår tanke. 🙂
Döm av vår förvåning när vi precis vid ingången till gaten återigen blir visiterade och informerade om att vi inte får ta med vätska ombord på planet!!
Här skulle det minsann inte slängas ngn vätska!! Katrina började med att på bara några sekunder få i sig en flaska vatten (0,5 l) för att sedan fortsätta med en flaska med elektrolyter (05, l). Simon tar bestämt tag om en cola och börjar dricka för glatta livet. Men det här med kolsyra gör det hela lite mer besvärligt, han förser sig därför med en vatten flaska och fortsätter dricka i sin strävan att inte lämna ngn dryck till papperskorgen. Efter ca 4 min får vi dock se oss besegrade och lämna ifrån oss de resterade 3 flaskorna, detta för att inte riskera en kaskadspya i fel knä.

Vi inser snart att det kostar att köpa billigt. Jetstar är om möjligt värre än Ryan Air. Man blir bestulen på sitt vatten och trots en tio timmar lång resa så bjuds man varken på vatten eller mat. Till slut får vi kapitulera inför vår snåla sida och beställa in både vatten varsin toast.
Vilja som är kraftigt förkyld och rosslig i halsen är orolig men tyst hela resan vilket resulterar i att vi utan sömn landar i Melbourne.

Tanken innan resan var att vi skulle sova under resan varför vi hållit Vilja vaken. Väl i Melbourne letade vi fort up någonstans att äta. Hungry Jacks (Burger King i Australien) snubblade vi hålögda in och beställde varsit whopper mål som vi andades in i hög fart. Sedan letade vi febrilt efter någonstans att sova. Ni som flugit endel vet att flygplatser sällan bjuder på sådan lyx. Men Melbourne var undantaget som bekräftade regeln. Här hade man ett område med stora soffor avgränsade av saccosäckar.
Sömnen var räddad!

Lite sömn gjorde susen och vi fick även i lillan lite vätska, febernedsättande och näsdroppar vilket fick henne att bli lite mer alert.

Snart var det dags för vårt flyg till Auckland ett fyratimmars flyg så det värsta var trots allt över.
Ombord på planet hamnade vi bredvid en äldre dam från Tasmanien.
Hon var riktigt mysig och hade ett leende på läpparna hela resan.
Resan blev ganska lugn även om Vilja vid landningen verkade ha känningar av trycket. Då vi gjorde en ganska långdragen nedstigning så insåg vi snart att mjölken inte skulle räcka till.
Så fick Katrina amma i perioder och vi turades om att underhålla Vilja emellan ammningarna.
Snart skedde det som inte fick hända, Vilja kaskadspyr över hela Simon och sig själv.
Som eftertänksamma föräldrar hade vi självklart ett flertal extra ombyten till Vilja men till oss föräldrar var det dock mer sparsmakat av den varan så det fick bli klädtvätt på toaletten.
Med en våt filmjölksdoftande T-shirt sätter sig Simon lagom till att sätesbältes skylten tänds inför landning. Varpå nästa kaskadspya sker denna gång i Katrinas knä. Vi börjar båda att skratta och är trots allt vid gott mod. Tanten i sätet bredvid tittar lidande men igenkännande på oss.

Snart har vi landat och vi letar oss snabbt till en handikappstoalet för att duscha av Vilja och få rengjort Katrina innan vi skulle besöka säkerhetskontrollen.

Vi lyckas med konststycket att komma igenom säkerhetskontrollen trots att ha tickat för att vi hade med oss frön,mat osv.
Otroligt nog kom vi igenom med våra torkade nypon som vi till tulltjäntemannen var för att få i lillan C-vitamin.

Utanför väntade Shane och Clare ett kärt återseende. Tetris med packning och snart var vi i sängen för att åtnjuta en riktig sömn.

Marknad, Lyxhotell och två sjuklingar

3/1 – 2015

Att resa med barn är som ni säkert vet väldigt annorlunda, alla dom där valen man gör dagligen blir större, viktigare och ibland helt överflödiga.
Den typiska dagen för oss ser ut som sådan att vi har ett gäng grejer vi ”måste” göra och några grejer vi skullle vilja göra.
Detta omvandlas snart till Vilja-tid, inte som i tid med vilja utan tid styrd utav Vilja.

Man inser snart att begränsa sig och att låta Vilja styra tempot.

Man inser snabbt vilka val man gör dagligen när man är ute och reser och tex. sätter sig i en taxi som saknar sätesbälten, (mer regel än undantag i Thailand) ska man då hoppa ur och försöka med nästa eller helt enkelt bara ta d? Att det som varit en självklarhet i Sverige helt plötsligt blir ett aktivt val, att ha med sig en bilbarnstol hjälper ju liksom inte om det inte finns ngt att fästa den med. Taxi eller inte Taxi är bara ett av sakerna som för oss förstagångsföräldrar känns ovana? Vi valde att promenera och ta sky-train… detta för att försöka hitta en fungerande medelväg.

Man reflekterar även på ett annorlunda sätt än man tidigare gjort. Som relativt resvana personer har vi tidigare rest till platser och gjort saker som nu känns helt främmande att göra. Men man gör även en hel del val bara för att underlätta eller avlasta..val av destination, av boende, ja allt sådant väljs utifrån att man är en familj tillskillnad från tidigare då man var två individer.

Bara hittils i Bangkok är listan lång och inkluderar sådant som att vara i större folksamlingar, vara ute och promenera i solen, äta på de där riktigt små gatuvagnarna (iaf. dagen innan det är dags att flyga), vandra runt planlöst i stan bara för att se vad man stöter på, hyra en moped eller åka mc-taxi eller tuktuk.Tunnelbana istället för Taxi/tuktuk. Man kan tycka att man får ta seden dit man kommer och det stämmer förvisso men det betyder ju inte att man dricker kranvatten när man åker till Indien. Det handlar helt enkelt om kalkylerat risktagande och val som man senare ska kunna stå för om något skulle hända.

Så underligt ändå, att ansvarskänslan och rädslan för att det skulle kunna hända något med ens lilla familj är så stark och kommer så snabbt. Men så är det väl en del av mänsklighetens överlednadsmekanismer.

Köpevatten istället för kranvatten helt enkelt ;-D

 

Som du kunde läsa i förra inlägget blir planerna lite fördröjda ibland, så en dag sent åkte vi därför till Chatumchack weekend market. Inte så mycket för att vi behövde något utan mer för att det är roligt att uppleva lite vardaglig kultur.

Vi vandrade runt i denna djungel av skjul, där gränd avlöste gränd och man hade nog lätt kunnat irra bort sig, om man inte hade haft en Simon dvs. Simon har faktiskt ett osedvanligt bra lokalsinne, vilket i Bangkok är både praktiskt och tryggt. Till skillnad från andra marknader i Bangkok så är chatumchack riktad till både turister och lokalbefolkning, vilket gör den till ett definitivt besöksmål om ni befinner er i Bangkok en helg.

Vi var inte där för att handla men som alla föräldrar så är plånboken alltid öppen när det kommer till ens barn.
”-visst är dom söta och vi behöver ju lite plagg för varmare väder”
Sedan var vi bägge överens om att klänningarna skulle inhandlas.
3 för 300 bath prutade vi det till och var nöjda och troligen skinnade som värsta ”faranger” (thaiarnas motsvarighet till mexikanernas ”gringo”).

Nöjda efter alla intryck begav vi oss för att uträtta något av vikt. Vi hade trots allt metodiskt packande glömt handdukarna hemma i Sverige.

Simon visste sedan tidigare att Siam Paragon hade en sportbutik men sedan var hans kunskaper om stället nollade.

Siam Paragon är inte likt något annat ställe vi skådat tidigare. Det är en galleria som skulle kunna jämnföras med NK i sitt upplägg med små butiker och lite exklusivare märken men sen tar likheterna slut. Gallerian är enorm och kanske mer marknadsförd åt en klientel som är den högsta en procenten av Thailands befolkning eller Sveriges för den delen.

Med Lamborghinis senaste värsting stående i något hörn precis som vilken skyltdocka som helst.

Så fick man i regel gå en bra bit innan man kom till en butik där prislapparna ens var värda en titt.

Mitt i all detta letande blev det dags att byta på Vilja men vår förhoppning om sidentoapapper gick inte i uppfyllelse. Även om papperskvaliteten var bättre än det thailändska snittet så var det långt ifrån gjort av några sidenlarver. Men det vägdes upp av riktigt skötbord och en toalett som rymde hela den lilla familjen.

På andra våningen hittade vi dock till slut vad vi letade efter. Som en liten koloni mitt i detta imperium av high-end butiker fanns en sportavdelning med massor av små butiker.
Vi hittade äntligen våra mikrofiber handdukar.

På kvällen blev det klart att Simon hade feber 38,5 grader men vid gott mod. Även Vilja hade utvecklat en rinnsnuva och var lite rosslig i bröstet.

2/3 -2015

Vi plockade rent i lägenheten och begav oss till lobbyn på vår byggnad för att få tag i en taxi.
Att ta sky-train med all vår packning var inget vi vile utsätta oss själva för.

Vakten för compounden ledde in taxi efter taxi som alla tog en titt på oss och vår packning och sedan med ett leende skakade på huvudet. Till slut när vi börjat ge upp om hopp att hitta en taxi dök det upp en som tog sig an utmaningen. Efter en hel del pusslande fick in all vår packning och oss i Taxin. Hur taxichauffören gick till väga är ett mirakel men vi tror han kan vara uppfinnaren/skaparen av Tetris.

Han skjutsade oss sedan till vårt lyxhotell Chatrium Riverside där vi hade rum på 31:a våningen.
Portern som var en liten thailändsk kille fick slita hårt då iaf en av väskorna var halva hans storlek och troligen även halva hans vikt.

Vi beslutade oss för att använda laundryservice då vi som virriga föräldrar helt missat det här med tvätt trots att det hade varit på agendan i några dagar.

Vi valde att lyxa till det lite och beställa tvättservice via hotellet. Dyrt blir det men hur dyrt kan det vara i ett land som Thailand?

Under tiden tvätten skullle bli klar gick vi och i omgångar fick oss varsin massage av en senig men ack så stark äldre kvinna.

När vi kom hem blev vi överaskade av en tvätt som var struken och pressad tom kalsonger och strumpor hade man brytt sig om att göra fina.
Men när vi såg räkningen insåg vi snabbt vårt misstag.

DSC08275

750SEK dvs 100bath plagget, långt mer än vad vi betalt för flertalet av plaggen och i sanningens namn så har varken våra trosor, kalsonger och t-shirtar hört talas om ett strykjärn tidigare. Jaja även våra ting kanske behöver lite pampering ibland.DSC08280

 

 

 

 

 

 

En lugn dag i BKK

28/2
Vi började dagen med att softa vid poolen till skillnad från planen att gå på marknad.
Alla hade till synes vänt på dygnet bortsett från Simon, som vid elva fortfarande snusade i sängen…
så det blev ändrade planer.

Vi hade tid till skräddaren vid ”efter 3”… thai-tid och snubblade in närmre kvart över fem, men inga sura miner.
Simon hade kollat upp på nätet en skräddare vid namn Nikkermanns.
Nikkermanns hade fått goda lovord och verkade ha en hel del repeat-business.
Katrina hade med sig några klänningar som hon tänkt sy upp och Simon ville sy upp en kostym till sin brors bröllop. Det var inte bara kostymmodell som skulle väljas, utan valet av tyg visade sig vara lite i mesta laget då urvalet var lite som fling-avdelningen i en amerikansk matvarubutik. Vad är skillnaden 100%-ig och 95%-ig ull?…varför får man inte bära jeans till en kritstrecksrandig kostym, och vad är egentligen tagel-lining???
Frågorna var många och svaren ännu fler, men efter två och en halv timme, en ammning samt ett blöjbyte, var både Simons och Katrinas beställningar klara. Utmattade av alla val och blodsockerfattiga bar färden till Starbucks för att åtnjuta den dyraste drycken hittills, men gott var det!

Efter en händelsefattig men ack så utmattande dag begav vi oss hem för att njuta av sängen.
Ja det var iaf tanken men Vilja hade helt andra planer. Sova nu?? Nä men det går jag inte med på…två timmar senare och ett antal försök med det förut alltid så säkra kortet ”tutten” ville Vilja fortfarande absolut inte sova. Leka, öva nypgreppet på föräldrarnas ansikte och hals, slå sig själv i pannan med tom petflaska är ju så himla mycket roligare. Jaja…du kan vara lugn, hon gjorde sig inte illa. De thailändska petflaskorna är det närmaste man kommer cellofan med skruvkork, dessutom låter de ju så härligt prassligt.

Som förälder blir det nu fråga om att kriga eller ”go with the flow”…det blev det senare, ja iaf. för Simon som stannade uppe och höll Vilja sällskap till klockan 2 på natten. Katrina kapitulerade och däckade vid midnatt och sluddrade något om att ”-jag tar morgonskiftet”.

När morgonen grydde låg pappan i sängen och Vilja uppbullad med gigantiska barriärer av bjölpaket och annat som hittats i nödens sena timme.

Så kunde hela familjen sova lugnt fram till klockan 10 på förmiddagen då det sedan dagen före bestämts en deadline för ”sovmorneri”

One day in Bangkok

Vi anlände till den hyrda lägenheten och blev glatt överraskade över den höga standarden och den otroligt tillmötesgående värden Deaw.
Lägenheten vi hyrde ser ni här https://www.airbnb.se/rooms/2229665
Vi betalar 237kr/natt. detta inkluderar städning, handdukar, wifi och en takpool på 21:a våningen som visar hela Bangkoks skyline. Utöver allt detta så hade vår värd köpt oss ett fullt flak med flaskvatten för att vi skulle ha att dricka när vi bor i lägenheten. Han skaffade även en ny babyfilt då han visste att vår dotter skulle göra oss sällskap. Daew hjälpte oss även lokalisera diverse besökspunkter på kartan och beskrev bästa transportsätt m.m så vi har haft tur.

Om ni inte använt er av AirBnB tidigare rekommenderas det å det grövsta sen måste vi ju passa på att få lite promotionpengar genom att ge er en invitekod som ger er 200kr rabatt på er första bokning om ni ansluter via länken www.airbnb.se/c/sburge10?s=8.

Så för all del anslut och sponsra oss genom att ansluta till den bästa lägenhetsuthyrnings siten vi känner till.

Enda minuset med lägenheten var att man placerat toaletten för nära duschdörren något som resulterar i att man lätt slår på duschen när man stiger in och får en kalldusch med thaimått mätt (29-30 grader)
Ja och den extremt vältvättade glaslobbyn förstås.
På väg ut att inhandla lite förnödenheter går jag med bestämda steg rakt in i denna osynliga barriär och blir rejält chockad när hela lobbyn ekar av en smäll och sedan ett avklingande ”durr-ljudd” när glaset fortsätter att vibrera i vad som måste känts som en evighet.
Som man alltid gör så ser jag mig om för att se om någon såg denna pinsamhet. Självklart så såg hela lobbyn och vakterna utanför alltihop och jag belönas nu alltid med ett extra stort leende när jag kommer och går och en präktig bula på höger ögonbryn.

Då sömnen på flyget var sparsmakad å då vi behövde vända på dygnet så beslutade vi att göra en heldag så vi åkte till ”Chatuchack Weekend Market” som iofs är stängd på fredagar men då vi visste att thaiarna är företagsamma så brukar det alltid finnas en massa stånd och temporära butiker att besöka. Så visade sig även fallet vara när vi kom till Chatuchack. Där fanns ALLT…vi gick i en halvtimme och hade då bara besökt husdjursdelen av marknaden. Hundar, katter, ekorrar, stingrockor, tropiska fåglar och oceanens alla fiskar var bara några av alla husdjur vi stötte på.

Vi övergick snart till inredningsdelen som även den var enorm, en salig blandning av träsniderier, måleriatteljéer, metallkonst och uppstoppade albinokänguruer (ja hur det nu stavas).
Vi blev dock rätt överraskade över en hel del möbler som lätt hade passat in i en Norrgavelbutik och detta i något som måste kallas plåtskul med skyltfönster.

Vart än vi gick så fångade Vilja blickar, leenden, tillrop och diverse grimaser.
Vilja var naturligtvis inte sen att lapa upp all denna uppmärksamhet och snart så stal en restaurangskvinna Vilja och visade upp henne för merparten av de intilliggande butikernas personal.
Visst är första tanken som förällder att detta kanske inte är det smartaste ur en smittskyddssynpunkt men att gå emot ett lands totala kärlek för barn kändes inte heller bra.
Hon fullständigt skrek av glädje och man slogs av hur annorlunda vi har det i Sverige där man som småbarnsföräldrar förväntas att på restaurang/uteservering inte störa sina bordsgrannar m.m.
Här eggade man istället upp Vilja för att få ett gensvar och desto mer hon skrek av glädje desto mer grimaser och titt-ut lekar.

När vi sedan lämnade restaurangen så var en tidigare trött Vilja i ett dopaminrus som hette duga, att hon knappt sovit var som bortfluget…hon var nu piggare än aldrig förr och drog far sin i håret då hon satt i sin bärstol.
Men snart var ruset över och hon sjönk in i en djup dvala varpå en klok mor förslog att vi skulle utnyttja respiten till att få en varsin helkroppsmassage.
Vilja sov de första 30 minuterna innan hon vaknade och lyftes upp på madrassen bredvid sin mor där hon glatt satt och pillade med sin skallra i 30 minuter. Helt tyst satt hon där medans massöserna log och pockade på hennes uppmärksamhet.
Pappa däremot snarkade gott i sitt hörn medans en förvånansvärt stark liten kvinna knådade för glatta livet.

1 minut innan massagetiden tog slut så började Vilja gny lite lätt, hon hade ju trots allt inte ätit på ett flertal timmar. Vi packade ihop oss och beslöt oss för att amma någonstans där vi kunde få lite lugn och kanske någonstans att sitta, Vi hittade snart en japansk restaurang som serverade hot-pots så vi beställde och beslutade oss för att dela den (ett vist beslut då den var massiv). Hot-pot är en fundue-liknande rätt där man kokar färska grönsaker och proteiner i en buljong, skillnaden är att man slänger ner allt samtidigt men det tillagas på bordet där man sitter.

Pappa som har en notoriskt känslig mage fick snart besöka toaletten (En till bajsberättelse tänker ni, isf har ni rätt).
Han halvspringer till närmaste toalett i gallerian och tar sig in i ett bås. Ståtoalett!!… det löser jag tänker han men vet att magen inte är att lita på så han hukar rejält för att inte byta färg på skorna.
Han löser moment nr 1 och ser sig omkring för att hitta toalettpappret men hittar det inte. Han drar upp byxorna lite lagom för att undvika kontakt mellan tyg och ända. I någon form av bredbent cowboygång med gällivarehäng letar han nu igenom alla bås och inser snart att man inte har något toalettpapper på toaletterna. Han vaggar ut ur herrarnas och ser såna där tyska ”kondomautomater” som man hittar på bensinstationerna längsmed autobahn. Tyvärr gav han sin sista växel till massöserna så han blir nu tvungen att vagga till närmaste butik och försöka växla till sig några mynt.
Han vaggar sedan tillbaka till de ”tyska kondomautomaterna” och stoppar in mynten för att få ut en miniatyrversion av snytpapper, ni vet såna där som innehåller 10 servetter. Problemet är bara att pappret löser upp sig i ej fasta substanser och att pappret är ungefär halva storleken av vanligt snytpapper men efter lite ekonomiskt torkande så är det iaf rent nog att bege sig ut bland folk igen.

Tur nog var måltiden fantastiskt god och Vilja hade även denna gång ett gäng groupies som höll henne sällskap i pappas frånfälle.

Nu sover mor och dotter och vi hoppas på att vi lyckats med bedriften att få in Vilja i nya rutiner på rekordtid men en och annan hålld tumme och bön skulle inte sitta fel.

Imorgon tänkte vi besöka takpoolen innan vi igen besöker Chatuchack Weekend Market, denna gång när den är öppen på riktigt, och på kvällen besöker skräddare för att sy upp några klänningar och kanske någon kavaj och några skjortor till pappa men det får vi förtälja mer om imorgon