Stor Buddha och en liten tjockis

Planet var som alla Air Asia flyg något försenat men sedan hade det kostat en spottstyver med svenska mått mätt. När vi hade landat, skrivit under våra arrival-cards så var det bara att snabbt köpa en kombinerad buss och båt biljett. 1,5 timme buss och två timmar färja för hutlösa 100kr/person. Ja det kändes att vi nu hade kommit till Thailand.

Det var inte bara priserna som var annorlunda utan även folket. I Thailand är man nämligen väldigt tillmötesgående även när man inte förstår ett dyft och så älskar dom ju barn. Vår dotter (som är så där läskigt snygg som far sin) är speciellt älskad troligtvis då hon personiferar det thailändska skönhetsidealet blek, blond och stora ögon.

Konstigt det där hur det som anses vara vackert ofta är det som är annorlunda och egentligen frångår normen. Thaiare vill vara bleka, svenskar bruna och amerikanerna smala =P.

Vi hade ordnat med en privat transport via vår värd Kims granne.
Så på piren stod det mycket riktigt en liten senig thailändsk kvinna med en lapp med ”MR Simon” på. Hennes ögon växte när hon såg all vår packning, vi blev snart varse om varför hennes ögon minuter tidigare uppfyllt ett av skönhetsidealen. Hon körde nämligen en Ford fiesta, inget ont om fiestor men dom är inte överdrivet stora. Så efter att ha vridit och vänt alla väskor i några minuter löste vi snart det hela men utan den lätthet vår tetrismästare i BKK löst det drygt två månader tidigare (Vi skyller på utökad packning).

Kim som var vår host tog väl hand om oss och visade de bästa restaurangerna i området samt introducerade oss för sin privata massös.
Hennes lilla ”resort” bestående av 5 bungalows och en ”sala” som är en typ av öppet vardagsrum låg alldeles vid havet i det lugna Bang Por.

Vår bungalow var enkel men fräsh och bjöd endast på en fläkt.

Med 35 grader i skuggan och 40 grader i vattnet så blev de första nätterna oroliga. Det visades sig att fönsterluckorna på ena sidan satt fast något som resulterade i att luftgenomströmningen i bungalow:n var begränsad. Men detta fixades snart varpå vi sov bättre men allt annat än perfekt då Vilja hade beslutat att vakna flertalet ggr per natt och att sluta äta fast föda. Katrina förvandlades därför till något av en levande napp.

Som tur var hade vi inga andra göromål under vår vecka hos Kim än att äta gott, masseras och försöka truga i Vilja mat. Annars hade det kunnat bli något av en mardröm.

Dagarna förflöt och snart hade vår vecka passerat, transfern till nästa boende var bokat med Kims granne. Grannen hade lärt sig en läxa och utanför stod det därför en stor minibuss.

Vi kördes till nästa destination som även den bokats via AirBnB. En studio-lägenhet vid öns välkända ”Big Buddah”. Ägaren hade informerats om att vi skulle vara på plats 18:00-18:30 mycket riktigt var vi som naiva svenskar ”on-time”. Ägarens Manager Graham var inte i sikte och inte heller gick han att nå. 10 minuter förflöt innan vi slutligen fick tag i Graham som bad om ursäkt och informerade att han var ”on his motorcycle” och att han skulle vara på plats inom 5-10 minuter.
Tiden förflöt och efter 30 minuter ringde vi Graham igen som ännu en gång informerade att han var på väg. efter 1 timmes väntan dök Graham slutligen upp stinkande av vad som måste ha varit sprit och väldigt ursäktande.

Även om Managern var urusel och väldigt dålig på att kommunicera så var lägenheten extremt fin.

Vilja fortsatte med att ta sig några kvällsfösare natten igenom och valde att spice:a upp tillvaron med att vakna vid 06:30. Så far och dotter passade på att besöka den massiva Buddah:n men då både far och dotter var väldigt lättklädda och lagom trötta blev dom snart nekade av en arg munk, ”T-Shirt on!!!”. Då Simons enda tanke var att snabbt komma ut innan Mamma vaknat till rejält så var kläder inget som fanns i överflöd i packningen så bilder på distans fick det glatt bli.

Under dagen bestämde sig Vilja för att ta igen all saknad föda med ett jättemål mat och senare stora mängder ris som hon flinkt stoppade in i sin mun.