KL

Så satt vi på ännu ett plan, denna gång från Sydney till Kuala Lumpur (även kallat KL) Efter förra flygresan var vi faktiskt lite oroliga då denna skulle ta 10 timmar. Men då det bara var 1,5 timmar kvar var samtliga i familjen relativt utvilade. Hur är detta möjligt kanske några av er undrar, jo…då planet endast var halvfullt kunde både Simon och Katrina turas om att lägga sig på en hel rad lite längre bak i planet, vilken njutning.

Då vi landat i KL och stod i kön till gränskontrollen kommer Katrina på att hon inte kan påminna sig ha kollat det där med Visum, men eftersom hon och Simon förra året var på väg till Malaysia på en weekend från Thailand är hon relativt lugn, så lugn som en ”Vikingssonare” nu kan vara när allt inte är dubbel-/trippelkollat. Simon tar det hela med ro och lägger några *Nya Zeeländska mynt i passen för säkerhets skull.

Lyckligtvis kommer vi igenom kontrollen utan svårigheter och en timme senare sitter vi på vårt hotellrum 22 våningar upp och stor som en lägenhet. Lata som vi är beställer vi room-service.

Morgontrötta smiter vi in på frukosten alldeles innan stängning och spenderar resten av dagen med att utforska malaysisk kabel-TV. På kvällen äter vi mat på Jalan Alor, som är KLs motsvarighet till Kvibergs marknad…eller kanske inte!!
Jalan Alor är som vilken gata som helst under dagtid men på kvällarna exploderar gatan och som kaninen ur trollkarlshatten eller för er lite yngre som en transformer förvandlas gatan till ett vimmel av stånd och uteserveringar. Då Kuala Lumpur är bland de mest mångkulturella städerna i sydostasien så är Jalan Alor minst lika mångkulturellt. Luften är tjock av lukter den ena godare än den andra och gatan kantas av stånd som alla uppvisar sina sina råvaror på aptitretande vis, iaf om man inte är allt för äckelmagad. Här lockar man kunderna med grisansikten, pungkulor och annat gott.
Efter att vandrat en stund beslutar vi oss för att ta en måltid på ett stånd med fina skaldjur på sitt visningsbord.
Det visar sig vara en thailändsk kvinna som driver stället och snart har Vilja blivit uppgraderad till en levande reklampelare som personalen stolt bär runt på för att locka fler västerlänningar och det funkar bra. Vi västerlänningar är nämligen väldigt skeptiska när det kommer till mat och om andra västerlänningar sitter vid ett stånd så ser vi det gärna som ett ”proof of concept”. Denna gången hade de övriga västerlänningarna tur då maten var den bästa thailändska maten vi ätit på länge.
Katrina sin vana trogen tog en bläckfiskrätt och den lyckades med att vara den bästa rätten vi åt under hela vistelsen i KL, Squid in tom yum curry (Tom Yum är Simons favoritsoppa så om ni beslutar er för att besöka Thailand så är den något ni måste testa).
Då vi hade barnpassning passade vi på att sitta ner och njuta.

 

DSC01032Dagen efter var planen att besöka Batu Caves.
För att ta oss dit använde vi oss av ett av de lokala pendeltågen. Väl på tåget så tittade alla på Simon och fnissade och viskade ja flertalet unga tjejer tom. Simon var helt övertygad om att det var hans enorma sex-appeal som återvänt från ett tidigare decenium då tjejer i utlandet gärna frågade om att få pose:a med honom. Det hela pågår i si sådär 10 minuter innan vi slutligen ser den stora rosa informationspostern som informerar om att detta är en ”Ladies only” vagn. En modfäld Simon och en triumferande Katrina vandrar därför till intilliggande vagn.

Batu Cave är ett hinduiskt tempel som ligger i en grotta 272 trappsteg upp på en bergsida. Nedanför grottan stod gigantiska avbilder på de hinduiska gudarna. Det var en solig dag men Simon, som den viking han är stegade i rask takt upp med Vilja i bär-ryggsäcken, vilket fick de flesta andra besökare att titta beundrande på honom. Å det satte sina spår…efter att ha kommit upp var det inte många fläckar på hans t-shirt som var torra. Var det värt mödan?? Jomen det tycker vi faktiskt, Vilja älskade de många aporna som var allt annat än blyga.

Efter en svettig dag i Batu Caves så kändes ett besök i fisktanken som en bra idé. Nu menar vi såna där fiskar som äter död hud som man kan se i många köpcenter. Katrina som alltid velat testa att få sina fötter gnagda på beställde snart en plats i poolen, Simon beslutade att vara moraliskt stöd så även han passade på att köpa sig en plats.
Tyvärr var fiskarna modell större så Katrina tvekade med att stoppa ner sina fötter i vattnet. Simon dök ner fort med sina fötter då han ville skona sina med-fotbadare odören som snabbt spred sig från hans båtlika fötter. På bara sekunder var alla fiskarna i poolen samlade vid hans fötter. Nu var det inte så att fiskarna var som små guppys utan i storleksordning 10 centimeter och tog någorlunda stora tuggor. Vid åsynen av attacken på Simons fötter så tvekade Katrina ytterligare innan hon slutligen fick ner fötterna en häl itaget för att slutligen vinkla ner en tå åt gången. Katrina tyckte att fiskarna kändes som små krabbor som nyptes och att det hela var en aning olustigt.
Efter fiskmatningen var fötterna lena och fina och trosor/kallingar en aning våta efter alla skrattatacker.

Då vi (vi=Simon) började titta på hur vi skulle ta oss från KL till Thailand gick det snart fram att tåget skulle bli en alltför stor prövning då det totalt skulle ta oss 24-30 timmar, så som den resebokar-expert som Simon faktiskt är, blev det flyg och det till ett lägre pris än tåget hade kostat. Flyget gick några dagar senare än vad vi ursprunligen planerat lämnar KL, men då resan totalt skulle ta oss 5,5 timmar var det inget svårt val att välja att stanna några extra dagar.

Så med några extra dagar bestämde vi oss för att vi inte ville missa de två tornen, som heter Petronas twin towers. Petronas twin towers som en gång i tiden var världens högsta byggnad (ligger nu på 9de plats). Vi åkte därför 37 våningar upp till skybaren i Traders hotell och satte oss tillrätta, detta för att få utsikt över de mäktiga tornen. På skybaren hade man en superb utsikt över tornen men med våra kameraobjektiv var det svårt att få en bild utan att fånga fönsterpelare. Vi bytte vinkel och fönster och tilll sist tänkte vi att om vi sätter Vilja vid ett av de övre fönstrena så får vi en fin bild. Dessa var nämligen riktigt stora och välrengjorda, sagt och gjort så håller Katrina på att sätta Vilja på fönsterkarmen när hon känner en vindpust. Det visar sig att de rena fönstrena inte alls var fönster utan en öppning rakt ut. Katrinas redan krampaktiga grepp om Vilja blir nu om möjligt ännu hårdare när hon snabbt rycker ner Vilja från ”fönsterkarmen”. Simon fattar inte alls Katrinas reaktion utan tror att Vilja precis lagt en av sina allt annat än luktfria fisar rakt i mammas ansikte. Det tar ett tag innan Katrina samlat sig och kan berätta vad det egentligen handlar om.

Under vår vistelse i KL åt vi både thailändsk, vietnamesisk, indisk samt kinesisk mat men på något sätt lyckades vi missa det Malaysiska köket.

När det var dags att åka hade Simons mage beslutat sig för att göra uppror emot all bakterieflora som de många köken utsatt den för.
Så på flygplatsen var det dags för ett toalettbesök. Hållande sig för magen återvänder han snart, det visar sig att det var en sån där ståtoa.
Nu är det ju så att när man skall på toa så är det en magisk kombination av avslappning och ansträngning iaf enligt Simon. För Simon var det iaf för mycket att slappna av samtidigt som han skulle sitta i jägarvila. Så han fick gott vänta tills vi hittade en toalett bättre lämpad till hans mer avslappnade skit-stil.

*Osanning, Simon skulle aldrig ge pengar i onödan.