Efter en snabbvisit hos Jason och Cushla samt hos Brenny så var det äntligen dax för den stora händelsen.
Lördagen spenderade Simon med att barbera sig, lämna campern & hämtade ringar. Japp, ni läste rätt! Det var ju påsklördagen så vi hade bara förmiddagen på oss. Under tiden var Clare och Katrina på jakt efter blommor för på söndagen var det dags för bröllop, närmare bestämt vår egen vigsel. Att hitta blommor som såg ”handplockade” och vilda ut var en utmaning men med lite fantasi och uppfinnesrikedom skulle vi nog få till det.
Ringarna hade beställts i Nelson på sydön och skickats för resizing för att sedan skickas med express till Auckland.
Vigsellicensen hade även den beställts på lite okonventionell väg, mail av ansökan till skattekontoret i Wellington samt kreditkortsuppgifter. Några snabba samtal för att finna en vigselförättare på Waiheke Island, otroligt nog hade vi fått ihop allting på mindre än en vecka.
T.O.M en möhippa av minimala proportioner lyckades vi få till…ja Clare var fast besluten att Katrina skulle få en möhippa, det var liksom det minsta hon kunde göra.
När söndagen äntligen kom så bjöd Clare som blivit tilldelad posterna ”Head-Bridesmaid”, Best man och Vittne på en frukost som kommer ställa till det för oss på kommande bröllopsdagar. Ja, detta trots att hon på heder och samvete lovat att inga fler presenter skulle ges.
Hon bjöd på Eggs Benedict, Hollandaise-sås, Bacon och Spenat på rostade engelska bagels stod på menyn, till detta blev det naturligtvis Moet!! Lite förgrymmade (fast inte på riktigt såklart) men otroligt tacksamma njöt vi av att än en gång bli överösta av Clare generösitet.
Mer bortskämda än vi hade räknat med, knackade det plötsligt på dörren.
Utanför stod en kvinna med fler väskor än någon människa bör äga.
Clare hade även fixat med en stylist som skulle sminka och fixa håret på Katrina.
Simon satt förtrollad och tittade på när hans brud som redan innan var magiskt vacker blev ännu vackrare ja man trodde inte det var möjligt.
Under tiden fick vi reda på att ett av vårt andra vittne Tina hade blivit sjuk. Inga problem säger Clare och några samtal senare hade hon tagit kontakt med vännen Anna som bodde på ön Waiheke och de hade t.o.m lyckats koordinera sin klädsel med näst intill magisk precision. Döm själva…bilderna finns här nedan.
Precis när taxin svängde upp på uppfarten började det ösregna, ni vet sånt där monsunregn då himlen bara öppnar sig.
Då Clare blev lite nedstämd och förtvivlad, sa Katrina som den superbrud hon är, att någon gång måste vi ju använda regnjackorna vi släpat hela vägen från Sverige.
Nu ska ni inte leva i villfarelsen att bruden varit lika cool och lugn hela förmiddagen…nä lite fjärillar i magen fanns det allt för då stylisten efter 2 timmar avviserade att nu var hon misann klar, fick Katrina för första gången se sig själv i spegeln & OJ!! Vad som mötte henne stämde kanske inte så bra överens med den bild hon väntat sig efter att noga ha poängterat att hon ville se så naturlig ut som det bara gick. De sista 10 minuterna hade stylisten ägnat åt detaljerna, som för henne var ”grädden på moset”. Rosa glansig mun, massiva ögonfransar ackompanjerat av docksöta pastelliga färger. Håret var enormt fluffigt med perfekta lockar som fick tankarna att gå till de där platinablonda flickorna med plutande läppar och korksruvslockar man kan hitta i de inte allt för politiskt korrekta herrtidningarna. Kort sagt, det var inte mycket som var naturligt med den ”look” som nu mötte Katrina i spegeln. Visst ska stylisten ha en eloge för att hon så totalt lyckats förvandla någon till en ”Barbie on crack” på endast två timmar, men det var definitivt inte uppskattat. Katrina gick, efter att ha fått syn på sig själv i spegeln, loss med en handuk i ansiktet, och efter att ha torkat bort ca. 50 % började hon känna igen sig själv. Genom att tillbringa 5 min till att platta ner och få bort de värsts korkskruvarna såg håret faktiskt riktigt bra ut. Lite skamsen över att hon så tydligt visat sitt missnöje, kunde bruden återgå till att lugn se fram emot den stundande lilla cermonin.
Klockan ett på eftermiddagen tog vi färjan ut och möttes upp av Anne, vår vigselförättare, som hämtade och körde oss till stranden där ceremonin ämnades hållas.
Precis som vi anlände så slutade det regna och molnen började ge sig av.
Så ut på stranden blev det (efter ett blöjbyte), Annes man ställde upp som fotograf efter en snabb instruktion i hur en systemkamera fungerade var även han redo (trodde vi).
Ceremonin startade och där är allt en stor dimma för oss båda, uppfyllda av känslor och försvunna in i varandra så lyckades vi säga våra löften och slutligen skriva under vårt vigselbevis som sedan bevittnades av Clare och Anna.
Oroa er inte, ni kommer få läsa löftena som är på engelska.
Då det visade sig att vår fotograf troligtvis hade jobbat som bödel under den franska revolutionen, kapade han huvuden som den ultimata guilliotin. Här har ni några exempel
Beslöt vi oss att åka till en annan spot och ta lite bättre bilder så tyvärr är det sparsmakat med bilder från själva cermonin.
Simons Löften
My lovely Katrina
When we first met we were out of sync. I was without any goals, dreams and aspirations.
You guided me and helped me find a purpose. You helped me put up goals and through you I started dreaming.I dreamt of starting a family of traveling the world.
We now have a beautiful daughter and we are now on a pit-stop in New Zealand saying our vows.It hasn’t been easy, we have struggled with our many differences for they are many. But they are also what makes us strong.
My promises to you are.
I promise to make it my life’s mission to make you feel beautiful and loved.
To stand by you in all our decisions and to always communicate. To share with you my worries and hopes.
I promise to criticise you when criticism is needed.
And I promise to be less of a slob, that in itself is no small promise.Together we are building a life and a family. We will struggle, we will doubt. But with good communication, a lot of patience and love we will succeed.
And if there is something I have for you it’s love.
I love you
Katrina
Katrinas Löften
Simon, my gorgeous man!
I’ve spent so many years looking for you, not knowing if you even existed…I am soo happy I found you.
With your beautiful eyes and sparkling mind, you make me soft and vulnerable yet strong as stone.When I loose my way and feel weak and tired you’re always there to pick me up and guide me through…no matter the obstacle you always find a way and a solution.
You see me and understand me, most times before I do myself.
I always feel your love for me, even at times when I don’t deserve it.
You have seen me at my worst and still you’re by my side.I promise to be your enabler and support your hopes and dreams (within reason)
I will also make you realise how unique and precious you are.
I even promise to have patience with you even when you are disorganized and I will help you find the things you constantly misplace.
I love you with all my heart and are forever in your debt for giving me our beautiful Vilja!!Jag älskar dig Simon… Tack för att du finns!!!
Kvällen spenderades på restaurangen VinoVino som bjöd på fruktansvärt god mat och vin producerat på ön.