På Torsdagen körde vi ner från nordre nordön och lämnade Tane Mahuta bakom oss. Vi körde till nordöns Klondike, den lilla hålan Thames.
Timingen i vår körning var kanske inte den bästa då vi passerade Auckland i värsta rusningen. Men vad gör det när man har semester… tänkte vi. Inte heller gjorde det faktum att det var dags att mata Vilja oss modfälda. Det var bara att med på bästa möjliga akrobatiska vis försöka få tutten till Viljas mun, å det gick fint även om det såg lite roligt ut. Simon var dock mäkta imponerad av mor & dotters samarbetsVilja. Att det nu började ösregna samtidigt som solen så sakteliga började gömma sig bakom horisonten var inte heller något som berörde oss semesterfirare.
Men så var det det här med att vara ”off the grid”… dvs internetlösa. Vi hade sedan ngn dag funderat på att skaffa ett abonnemang för att just kunna hålla kontakten med vänner samt kunna kolla väder, så varför inte ordna detta nu.
Ja, Bengt V… vi vet att du skakar menande på huvudet nu, men tänk dig själv att inte kunna lyssna på varken nyheter/väder eller ha tillgång till bil, då får du en känsla för hur ”off the grid” känns för oss 70/80-talister.
Vi svängde in på närmaste ”pit stop”, som faktiskt hade det mesta i både mat & bilväg.
Katrina och Vilja trotsade regnet för blöjbyte medan Simon ringde mobiloperatören. Allt gick smidigt & 15 minuter senare var vi både en använd blöja fattigare samt ett internetabonnemang rikare, Yes!!
Nu visade det sig att riktigt sp enkelt skulle det inte bli, ty då Simon vred om nyckeln för att starta vår campervan hände absolut ingenting. Anledningen var att vi glömt ljuset på (i NZ måste man manuellt slå på sin belysning), så nu stod vi i ösregnet med ett dött batteri. Nu var det ju så att inget innan denna incident berört oss så varför låta detta få oss ur balans?!
Om man hade fått välja plats, hade detta varot just platsen man velat vara på för ett dött batteri. Simon som den karlakarl han faltiskt är gick därför lugnt över till den närliggande bensinstationen. Blev uppmanad att köpa startkablar men i köpet ingick starthjälp med en av de anställdas bilar.
När väl batteriet var lokaliserat, vilket visade sig vara svårare än väntat… eller nja snarare konststycket att få upp sätena i bilen, (motor och batteri sitter nämligen under passagerarsätet) som var det svåra, särskilt då Viljas barnstol var mer eller mindre fast installerad i billen. Men men… efter 30 minuter var bilen startad av mamma & Vilja, detta då det krävdes att någon höll startkablarna på plats. Så vidare emot Coromandel bar det.
En natt i nordöns klondike, staden Thames för att sedan åtnjuta en underbar förmiddag vid en av Coromandels alla underbara stränder.
En snabb visit till ”hot water beach” visade att vi hade missat tidvattnet.
Stranden har fått sitt namn då man två timmar i anslutning till tidvatten kan gräva en pool på stranden och då åtnjuta varmt grundvatten.
En naturlig jacuzzi så att säga.
Så grannstranden fick det bli istället.
Den var mindre känd och tom vackrare så vi passade på att lapa lite sol och ta en god lunch.