En respit

Efter en längre tids möda och slit börjar vi nu se ljuset i änden av tunneln.
I Fredags fick vi äntligen överlämnat nycklarna till lägenheten och vi kunde nu börja fokusera på vår resa istället för allt som behövdes göras runt i kring.

Mycket har det vart på sistone.

  • Visum till Thailand
  • Internationellt körkort
  • Nedpackning av alla tillhörigheter i boxar och magasinering
  • Flytt-städning
  • Överlämningar på jobb

Mitt i allt vårt slit så har folk velat träffats och Simon har försökt att arbeta extra för att få in lite extra pengar till resekassan.
Som ni förstår så har det varit fullt upp.

Att leva i en flyttstädad lägenhet med en rivig unge är något av en mardröm.
Med majskroksfingrar har hon markerat sitt rivir (för er som inte vet är majskroksklad extremt svårt att få bort), samtidigt som hon kört in i våra hälsenor för man villl ju vara med.
Det här med gå-stol är ett häftigt fenomen man förbannar sig själv för att ungen är så mobil samtidigt som man älskar att inte behöva bära runt på henne hela tiden.
Ja ”intet gott som inte för något ont med sig” som man brukar säga.

För att varva ner innan trippen och för att få till ett riktigt avsked, reste vi upp till Viljas mormor och morfar för att bli lite ompysslade.
God mat och total avsaknad av måsten har gjort oss gott och vi börjar komma in i semester-mode.

Vi har i lugn och ro kunnat test-packa och ytterligare minimera vår arsenal av kläder, mediciner och andra bra-att-ha medicamenter och nu fått ner vår packning till 2 fulla ryggsäckar.
Med en 80 resp 60 liters ryggsäck tror jag vi kommer klara oss.

Självklart kommer vi att få inhandla vissa saker under resans gång men bättre det än att vi har med oss för mycket.
Största boven när det kommer till packning är blöjmonstret som står för merparten av all packning detta trots sin ringa storlek.

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *