Koi:en och hans mycket ointressanta vänner

Så ännu en flygfärd med den lille aviatorn.
Som vanligt gick det relativt bra, bortsett från att vårt kära flygbolag Jetstar placerade alla barn och spädbarn på ett och samma ställe. En Kaukafoni av ljud och sparkande i stolsryggar gjorde den annars relativt korta resan till lite av en prövning. Nu var Vilja inte någon större bov i dramat då hon startade resan med att ta sig en tupplur. Men snart blev ljud-nivån för hög även för vår lille sjusovare. Så hon beslöt sig för att stämma in i allsången. Nu grät inte Vilja som de andra barnen utan hon var så där ”vaken” och energifylld som bara Vilja kan vara, glädjetjut och morgongymnastik av den hårdare kategorin bjöds det på.

Bättre blev det inte av att barnfamiljen bakom oss gömde en bajsblöja under vårt säte och förvägrade Katrina att fälla sitt säte med förevändningen att dom hade ett spädbarn.
”Spädbarnet” (4år) som hade ett eget säte bjöd på trumsolon ala Sepultura-klass (Mexikansk rage-metal) när hon sparkade i ett högt tempo i Katrinas rygg detta ackompajerat av luktvågor av vällagrad bäbisbajs och barnaskrik gjorde resan till ett livslångt minne.

Som alla resor hade även denna ett slut och tur var väl det, annars hade vi varit fångade som Jack Nicholson på Gökboet.

Med ifyllda immigrationskort var det nu dax för den mer nervösa delen av resan nämligen Tullen. För er som sett ”bordercontrol Australia” eller vad den nu heter vet vad vi syftar till.
Immigrationskortens importdeklaration state:ade att vi hade knark, levande djur och annat roligt i våra väskor. Så var naturligtvis inte fallet men i Australien så är böter vid införsel av färsk mat, djurhudar eller annat biologiskt material HÖGA. Så för att undvika onödiga extrakostnader så tickade vi JA på merparten av alla rutor.

Tulltjänstemannen skrattade när vi förklarade att våra Droger var panodil och dylikt samt att våra levande djur var fiskedrag.
efter en snabb titt på fiskedragen var vi igenom kontrollerna och satt i en taxi på väg till vårt hotell.

Ännu en resa hade vi lyckats att komma undan övervikt.
Knepet som vi kommit på var att packa vår barnvagn i svarta säckar och lägga alla tunga grejer däri.
vi var nu uppe i ca 20KG övervikt så ni kan tänka er vår taxichaffis min när han försökte lyfta vår närmre 30KG tunga ”barnvagn”.

Vi hade blivit varnade av alla Sydney-bor vi mött att vårt boende låg mitt i ”partydistriktet” detta sagt med ett leende, det visade sig att leendet betydde ”sexdistriktet” då vårt hotell var granne med diverse stripbarer. Då vi bode en liten bit bort från huvudgatan så var det inte så högljut som vi blivit varnade iaf inte på gatan vårt boende däremot var extremt lyhört.
vi bodde på källarvåningen som var helt av sten och med papperstunna dörrar, det var lite som att sova i en toalett, ljud fortplantade sig och man var snart varse om de övriga gästernas rutiner (Alla).

Vi hade helt omedvetet lyckats pricka in vår visit med ANZAC-days 100års jubileum, Vi vet ni har ingen aninig om vad det är oroa er inte för det hade inte vi heller.
ANZAC står för ”Australian and New Zealand Army Corps” en styrka bestående av Nya Zeeländska och Australiensiska soldater som slogs i Gallipoli (Turkiet) under 1:a världskriget. Att säga att eventet var en stor grej i Australien vore en STOR underdrift. Hela stan var fylld med militärer, veteraner (gamla militärer) och alla TV-sändningar sände om just ANZAC.
Dagen till ära hade man stora parader en vaka som pågick från 4-tiden på morgonen (Vi valde att missa denna) samt övernattningar under bar himmel precis som soldaterna gjort 100 år tidigare även detta valde vi att hoppa över.

Vi valde dock att ta en titt på paraden då vi i Sverige inte har mycket mer att vara stolta över i krigsväg än att vi tjänat storkovan på 1900-talets alla krig (bortser från sedan länge döda konungar) så det närmast vi kommer är väl när kronprinsessan gifte sig och det är ju om något ”dö-trist”.

En snabb visit till paraden innan vi beslöt oss för att undvika massorna och ta oss till Sydneys världskända ZOO (Taronga Zoo).
Då vi visste att Vilja uppskattade djur som rörde sig så kändes det helt rätt att spendera en smärre förmögenhet på exotiska djur.

Taronga var verkligen något alldeles extra, tyckte iaf vi vuxna, med alla möjliga exotiska djur i så naturtrogna inhägnader som möjligt var det verkligen en häftig upplevelse.
Vilja som inte riktigt fattade vad som pågick var dock helt ointresserad av Komodo-varaner stora som krokodiler och Sumatra-Tigrar detta då merparten av djjuren var stilla och gassade i det soliga vädret.

efter att nästan ha gett upp på att få Vilja intresserad av alla de exotiska djuren träffade vi rätt. I en fågelinhägnad hade man nämligen Koi-fiskar (ni vet sådana man kan se på en kinesisk restaurang) dessa rörde sig hela tiden och var mycket färggranna. Vilja blev för första gången under vårt zoo-besök exalterad och kröp från sida till sida på den lilla träbron, detta för att hon inte riktigt kunde bestämma sig vilken sida som var ”bäst”. När det dessutom kom några änder flytande (simmande) bland fiskarna tjöt hon av förtjusning. Hon tittade på oss, tillbaka till fiskarna/änderna…på oss igen och med sitt sedvanliga pekande-finger sägandes ”Titta DÄ” och vinkandes till de ovetande koi-fiskarna som trodde de skulle få mat.

Även den Röda pandan som hoppade från träd till träd fångade Viljas intresse, iaf när den hoppade

Uppgivna begav vi oss efter en lång dag hemåt och tur var det, precis som vi kom till hotellet så började det HAGLA, hagel stora som snöbollar öste ner över hela Sydney och förstörde bilar, tak på flertalet byggnader rasade pga den stora tyngden och stora delar av staden översvämmades.

Ja det sa dom iaf på nyheterna det enda vi märkt var att lufttemperturen alldeles innan vi gick in till hotellet sjönk med ca 10grader. Någon förklarade det som en orkan fast motsatt dvs en kallfront istället för en varmfront.

Söndagen passade vi på att besöka familjen Brownsberger som vi mött i Fiji, en mysig fika på ett cafe uppföljt av en promenad längs med Manly-beach en av många välkända stränder i Sydney.
En underbar eftermiddag i gott sällskap fick vi till innan vi blev tvugna att skiljas åt, men vem vet förhoppningsvis kan vi ses igen.

Måndagen var vi ju tvugna att äta friterad haj och besöka Bondi-beach, tänk er baywatch i verkliga livet så har ni Bondi. Bondi har nått kultstatus med sina perfekta surfvågor och snygga lifeguards som nu belönats med en egen TV-show. Stranden som vanligtvis är fullsmockad av badgäster var nu i stort sett folktom som följd av det kalla vädret (25-Grader). Kvar fanns endast de mer luttrade badgästerna och en och annan läderlapp (äldre människa som spenderat merparten av en livstid i en solstol, med läderaktig hud som följd). Strandpromenaden var dock fylld av motionärer som utnyttjade det ”Kalla vädret” men dom var inte ensamma även vi var på plats och 15 grävmaskiner, dumpers och traktorer. Det var nämligen så att en vecka innan vår vistels var det ytterligare en storm i Sydney, 200mm regn på några timmar och häftiga vindar, ja så häftiga att Bondi beach hade förpassats till strandpromenaden. 1 meter djup hade ”sandpromenaden” blivit (ser ni vad vi gjorde där) och under ANZAC-day så kunde ju inte det se ut hur som helst i staden så därför hade man kallat in en armada av entrepenadmaskiner till Bondi.

Vi valde snart att lämna alla hälsofreaks bakom oss och ta en promenad längs med kusten för att avsluta med vår efterlängtade friterade haj. När vi slutligen avslutat den 3,5kilometer långa vandringen hittade vi mycket riktigt en Fish-&-Chips restaurang tyvärr hade han all annan fisk en den beryktade hajen så vi fick nöja oss med en annan fisk (minnet sviker vad fisken kan ha hetat), gott var det iaf när vi satt längs med vattnet och inmundigade denna mycket brittiska rätt.

 

Sista dagen passade vi på att ta det lugnt och inhandla västerländska produkter såsom ”bra blöjor” och barnmat.

Allt som allt en bra visit i en mångfacetterad storstad

5 thoughts on “Koi:en och hans mycket ointressanta vänner

  1. Som vanligt underhållande läsning. Bajsblöja under mitt säte och diverse sparkande alternativt trumsolo på mitt säte, hade dock inte slutat väl. Tur att ni är så lugna. Fortsätt blogga, underbart att läsa, fortsätt NJUT!

  2. Vad är det ni gör, hela lilla tokiga härliga familjen, på de sista kortet. Roas varje gång jag läser bloggen er. Fortsätt att njuta av varandra och er fantasirika resa. Kram Åse och Tom

  3. Oj vilken resa. Tur att inte flygresan varade för evigt. Jag antar att ni ändå tyckte det var spännande att se lite större djur även om Vilja tyckte fiskarna var mest intressanta ?

    • Jodå, var ett riktigt bra zoo och det rekommenderas men inte för en 9 månaders bäbis :p, då är fotkarpar eller akvariet på lokala China restaurangen bättre ;p

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *