Sista måltiden

Våra resterande dagar i Koh Phangan förflöt snabbt med endast mindre avbrott i vilan för snorkeltur och massage (om det nu kan kallas avbrott av vila).
Dagen för avfärd så hade vi bokat transfer till färjeläget för avfärd till fastlandet. Mycket riktigt dök även vår chaufför upp på avsatt tid men i en sedan. Han tog en snabb titt på vårt berg av packning och insåg snabbt att detta inte skulle gå. Han slängde snabbt ur sig något på thailändska och körde iväg igen, 10 minuter senare kom han åter denna gång med en pickup som snabbt lastades och vi var snart på väg till färjepiren.

Färjan till Chumpon skulle ta 3,5 timmar, det blev snart uppenbart att det skulle kännas längre. det var nämligen en del sjö och om man kunde liksom se i folks ansikten hur dom sakta blev blekare och blekare och snart var akterdäcket en samlingsplats för flertalet spyende. Som tur var klarade vi oss bra med endast mindre obehag. och när vi äntligen kom till chumpon så gjorde vi stormissen att sätta oss i en taxi innan vi förhandlade ett pris för transport till vårt boende. Det konstiga med situationen var att vi verkade förhandla med taxiförmedlaren och inte chauffören. 800bath ville han ha för att köra oss varpå Simon drog i ”handbromsen” packade ur taxin och sprang uppför gatan för att fixa en taxi som inte kostade ”en förmögenhet”. Sagt och gjort hade vi snart halverat priset.

Vårt nya boende var en fin resort (Buadara Chumpon) som Simon och Katrina hade bott på sedan tidigare, resorten som har extremt bra mat lyckades även denna gång med att mätta och imponera med sin matlagning. Tanken var nu att återhämta oss så gott som möjligt innan det tidiga morgonflyget men baren vägg i vägg med resorten hade andra planer. Man hade nämligen kareokekväll och ämnade hålla på till 22:00. Simon och Katrina beslutade snabbt efter att ha hört soundchecken att flytta till en ny bungalow på andra sidan resorten, detta då vår bungalow endast hade en mur emellan oss och kareoke-sångarna.

Ett vist beslut visade det sig då man vid 01:00 fortfarande inte hade slutat skråla. (skråla= ömsom sjunga smäktade thai-låtar i helt fel tonart, spela thailändska motsvarigheten till eurotechno på högsta volym)
Hur Hans och Åsa fick en blund är för oss ett under då dom låg kvar inte långt ifrån alla dessa sjungande-asiater.

På morgonen kl 06:00 dök vår taxi upp och efter snabb hantering på flygplatsen var vi snart i luften.

En visit till skräddaren, Platinum (BKKs grossist butik för mode) och MBK där Katrina och Simon lyckades med bedriften att förlora varandra för er som vart på MBK så kan ni tänka er av effekten av ”public-announcement” efter si sådär 45-minuter så lyckades vi slutligen ha en enad tanke så vi möttes vid informationen på markplan.

Vi insåg då att det kanske var dags att avrunda en händelsefylld dag i BKK. Hemma väntade ju trots allt Viljas farfar som vid 19-tiden troligen var riktigt hungrig.

Ja nu är väl titeln kanske lite överdriven men efter 2 veckor med farmor och farfar var det nu dags att säga farväl.
Så vår sista dag passade vi på att se till att få handlat det sista till viljas farmor och farfar. Jeans till farfar, objektiv till farmor och en full uppsättning bestick till dem båda som efter detektivarbete av Katrina kunde hittas på Siam Paragon. Besticken hade farföräldrarna hittat i vår hyrda BKK lägenhet och blivit störtförtjusta i.

På kvällen bjöd vi dem på middag på resturangen ”Issaya Siamese Club” där vi förlovat oss dryga året tidigare. Ja med minst sagt fulla magar lämnade vi restaurangen. Om ni är i BKK så passa på att besöka Issaya då det är en kulinarisk upplevelse av den högre skolan.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *